Handgjorda nallar från Afghanistan

Skrevs 2011-10-04

Charmiga nallar producerade av kvinnor i provinserna Bamiyan och Kabul

De tillverkas med olika tekniker beroende på utförande, kroppen ar av ull och ar ca 29 cm

Företaget som tillverkar nallarna heter Silk Road Bamiyan och drivs av en japansk kvinna som kom till Afghanistan för många år sedan som fotograf

Snart kommer nyheter från Afghanistan!!!

Skrevs 2011-09-27

Hej!

Snart kommer nya handarbetade produkter från Afghanistan att introduceras på webbshopen, bland vårt nya sortiment finns tashumar broderade kuddfodral från Zardozi, gjorda av afghanska flyktingkvinnor i Peshawar och handvavda, fargglada bagar från Silk Road Bamiyan

Håll utkik, då alla produkter ar handgjorda blir antalet begransat!


			Utförsäljning av mössor Skrevs 2011-02-03 Ibland blir det inte som man har tänkt sig... Just nu är ullen dålig, kashmiren har blivit några månader försenad då leverantören i Herat inte har startat sin dehairing process och lammullen kan inte skördas ännu då det är för kallt. Men i samarbete med Zardozi som jag arbetar för på deltid ska vi nu göra lite investeringar och utveckla hazara-kvinnornas sömnadskunskaper. Då vi har olika idéer om design ser vi möjligheten att kunna erbjuda gemensam träning men enskilda ordrar till en större grupp kvinnor. Närmaste tiden blir intensiv och räknar med att kunna starta utbildning redan nästa vecka! Passa på att köpa en mössa till nästan halva priset och samtidigt bidra till våra nya investeringar! Det blir en ny vinter i slutat av 2011 med!!

Syjunta i Kabul

Skrevs 2010-11-08

Den senaste gruppen av lärlingar börjar bli riktigt duktiga. Nu kan vi både sticka och prata samtidigt som vi tar en kopp te och äter lite snacks. Idag började jag med att dra en liten fräckis: en pizzabagare i Kabul som ofta har engelsktalande kunder brukar använda sina döttrar som tolkar. En dag var han ensam och två kvinnor kom in, han klarade att ta beställningen på egen hand. Efter en stund säger en av kvinnorna -"Your zip is open". Han förstod bara ordet open och sa -"Yes madam! 24 hours open, six to ten very busy"! Gissa om stick-kvinnorna skrattade, sen handlade våra samtal mest om män. En av kvinnorna är gift med en mullah. Jag blev nyfiken på hur det är och hon sa: -"Vi blev bara kära och sen kunde inget stoppa oss men han är som vilken man som helst. Att han är mullah är bara ett jobb".

Vägen till jobbet...

Skrevs 2010-11-04

… varierar mellan citykaos med långa köer och skumpiga partier uppe i bergen bland villakvarter. Vi försöker ta olika vägar dels av säkerhetsskäl då jag åker nästan varje dag och någon kan få idén att försöka tjäna en kova på att kidnappa ”en utlänning” och dels för att just undvika köerna som uppstår pga att gator är avstängda. Gatorna stängs av när viktiga personer ska ta sig fram eller för att de helt enkelt ska grävas upp och renoveras.

I bostadskvarteren vimlar det av skolbarn, gamlingar som tar morgonpromenaden och boskap som ska ut och äta frukost. Det är en förmån att få vara en del av den verkligheten i Afghanistan.

Tre små polare..

Skrevs 2010-10-29

..som tillbringar större delen av dygnets timmar på gatan där jag bor. Vi har en deal att de får lite pengar av mig varannan dag, de har järnkoll på vilka dagar som är "rätt". De kommer glatt springande och ropar "Hallo madam! Not today, tomorrow", de rätta dagarna står de bara tysta med ett leende och glimten i ögat.
När solen börjar gå ner på eftermiddagen blir det snabbt kallt nu, ibland är pojkarnas läppar blå för att de fryser. Häromdagen stannade jag på bazaren och köpt tre second hand-jackor till dem. Att köpa något bättre skulle förmodligen bara leda till att de inte får behålla dem.
Förvåningen var stor när jag gav dem jackor och AfghanFace-mössorna men de ställde gärna upp på bild.

En mössa blir till..

Skrevs 2010-10-11

Nu har vi äntligen startat försäljningen på våra handstickade mössor av handspunnet 100% ullgarn, nya fräscha armband och sidensjalar.
Under knappen "Om afghanface" kan du läsa om hela processen hur en mössa blir till - från får till färdig luva!
Om några veckor utökas vårt produktutbud med fler mössor och andra nyheter så håll utkik, i år är det AfghanFace som erbjuder Julklapparna med stort J.

Hjärtligt välkommen att besöka vår webbshop nedan!


			Ulltvätt i spinneriet Skrevs 2010-08-24 Många varianter har vi testat för att nå bästa möjliga tvättkvalitet... Ullen tvättas nu i två steg där det första är att den grovtvättas i floden i Ghazni för att sen tvättas med diskmedel ytterligare en gång på spinneriet. Sedan sköljs ullen i flera vattenbad och hängs på tork i solen på tvättlinor innan vi börjar bearbeta den. Tyvärr börjar vi få problem med vattentillgång då det har varit torka ett tag. I morgon är det en av de viktiga punkterna på vårt strategimöte.


			Invigning av kardmaskinen, äntligen! Skrevs 2010-08-21 Äntligen kom jag iväg till spinneriet efter 2 dagars väntan pga avstängda vägar och helgdag. Det höll på att bli tji idag med då jag fick sms från min nya kusin/tolk/chaufför i morse att han råkat ut för en bilolycka igår och har ett brutet ben. Men han erbjöd mig en ny kusin, dock inte engelsktalande men jag är ju van... Först åkte vi till flygplatsen för att leta efter väskan som försvann på vägen hit och efter tre varv till olika avdelningar och användande av hela mitt dariförråd hittade jag den. Sen blev det äntligen dags! Alla var spända och förväntansfulla när vi gemensamt hade läst instruktionen och började karda första ullen. Resultatet blev ett mjukt och luftigt kardflor och stämningen var på topp! Pappa Nabi hittade snabbt tekniken, så nu kan vi öka volymen avsevärt och lära upp nya stick-kvinnor.


			Nybörjare på spinneriet Skrevs 2010-07-22 Idag när vi hade strategimöte för nästkommande månad ramlade det in två nya gummor som gärna ville ha lite jobb.De gick resolut in i stick-rummet och gjorde varsitt stickprov som de sen kom för att visa mig. Jag tackade för deras intresse, proverna var riktigt hyfsade, men sa att vi får ses igen när jag kommer tillbaka. Just nu finns inte riktigt tid att introducera några nykomlingar men vi kom överens om att snart ses igen. Goa o glada ställde de upp på bild och blev jätteförtjusta när de sen fick se resultatet i min kamera. Jag börjar känna mig som en naturlig del av gemenskapen i Dashti Barchi nu, det känns riktigt bra!


			Från baksätet i en taxi i Kabul Skrevs 2010-07-17 Det blir minst ett par timmars skumpande i taxibilar varje dag, på vägar som jag kan intyga inte är byggda enligt svenska normer... Jag försöker använda tiden till att skapa nya modeller men vissa vägpartier är så dåliga att maskorna ramlar av stickorna. Tyvärr kunde min silkeleverantör i Mazar inte leverera men jag har hittat en ny i Kabul. För att vi sen ska kunna producera bordstabletter och fina kuddfodral behöver vi ett par symaskiner. Penningpåsen börjar sina så för att finansiera symaskinerna har jag köpt ett parti handvävda sidenschalar och gjort design till lite smycken som kommer att finnas till försäljning när jag kommer hem om en dryg vecka.


			Knitting ladies and the knitting man Skrevs 2010-07-11 Vi kämpar på för fullt i spinneriet i Kabul och har nått en riktigt bra kvalitet men dock lite ojämn vilket vi nu försöker justera. Ägaren till spinneriet är en go o glad person och har fantastiskt bra kontakt med sina anställda kvinnor. Det är en väldigt avslappnad och humoristisk atmosfär när vi jobbar tillsammans. Männen är mycket skämtsamma och kvinnorna kan både skämta och bestämt säga ifrån...inte riktigt vad vi normalt hör om förhållandet mellan män och kvinnor i det här landet. Men jag tror definitivt inte att det här gänget är helt olika alla andra i landet, det finns hopp om jämlikhet även här. Mr Sadakat lär sig glatt att sticka för att kunna visa nya kvinnor, dock sa jag bestämt ifrån att stickundervisningen sköter jag om han fixar ullen...


			"Three cups of tea" Skrevs 2010-07-05 Ja, det stämmer verkligen. Det tar ca tre möten innan man släpper på integriteten och blir lite mer sig själv här och framför allt släpper in någon utomstående i sin värld. Jag har ju rest runt, träffat och etablerat kontakt med ganska många människor här av olika etniciteter och samhällsklasser men den saken har de gemensamt. Det slog mig vid ett möte igår kväll att helt plötsligt är jag Lotta jan. Översättningen av det är väl ungefär: Lotta min vän! Det värmde i hjärtat eftersom det verkligen är en bekräftelse på att man har fått förtroende och blivit accepterad. !


			Utbildning i kardning Skrevs 2010-06-28 Nytt besök hos spinneriet. För att ytterligare öka kvaliteten på garnet har jag tagit med riktiga kardor. Förut har de använt ett trästativ med rostiga vassa spikar med mindre bra resultat. Det visade sig att det inte var så självklart hur man använder de mer "moderna" kardorna vilket ledde till en kort undervisning. Dock är kardning ett ganska tungt arbete så jag rekommenderade ägaren att sätta någon av de yngre herrarna i arbete med det. Vi får se...


			Äntligen kontakt med spinneriet Skrevs 2010-06-01 Spinneriet ligger i ett område som bebos mestadels av hazarer som är mycket gästvänliga och arbetssamma men det händer att det trillar in raketer norrifrån, vilket gör området till icke rekommenderat för utlänningar. Kvinnorna som spinner tjänar idag 1 dollar per kg, men om en månad tror de sig kunna producera den garnkvalitet som jag vill ha och då ska lönerna upp!! På undervåningen knyter både unga män och kvinnor mattor med de mest fantastiska motiv, de kopierar från foton med en otrolig precision. En av de pågående mattorna är ett porträtt av Barack Obama till amerikanska ambassaden, -"vi fick bra betalt" sa sonen till ägaren med ett leende på läpparna.

En feel good upplevelse!

Skrevs 2010-05-27

Fick en inbjudan till Swedish Committée for Afghanistan´s center för handikappade barn. Jag möttes av glada och spralliga barn som alla kom fram och ville säga hej! När jag sedan plockade fram kameran och bad om att få ta några foton blev det riktig stämning. Alla ville vara med och skrattade gott när jag visade bilderna. I centret finns 3 klasser för döva (några även stumma), en klass med blandade handikapp, en sömnadsgrupp för lite äldre döva flickor och på bilden; en klass med blinda. Jag gick därifrån med varmt hjärta och ett stort leende på läpparna.
Tack SCA för det fina jobb ni gör med de handikappade barnen och den fina stämningen ni har skapat!


			På väg hem... Skrevs 2010-05-20 En dag på jobbet med mamma är både varm och dammig. Men flera av mammorna har med sina barn så det finns gott om lekkamrater. Lokalerna där ullen spinns har dålig ventilation, en del av kvinnorna använder munskydd men det blir väldigt varmt och svettigt. Jag ska försöka hitta någon vettig lösning som samtidigt inte kräver elektricitet då även den endast finns tillgänglig under vissa timmar och är för dyr för spinneriet. Tips om effektiv utsugsfläkt som kan drivas på batteri emottages med varm famn!!!! Under "Produkter" finns nu fler bilder med info om spinneriets verksamhet.

Nu spinner vi loss!

Skrevs 2010-05-16

Nu är jag i norra delen av landet och har hittat ett ganska nystartat spinneri med kvinnlig manager som är en helt fantastisk person. Förutom att hon är handlingskraftig och trevlig har hon stor kunskap om ull och har byggt upp ett genomtänkt produktionsflöde. Hon visade mig ull från både get, får och kamel. Det här kommer bli riktigt bra! Dessutom tog vi en promenad ett par kvarter bort där hon även driver produktion i silke, allt från att odla larver till att väva färdiga halsdukar. Silket kokas och växtfärgas i alla tänkbara nyanser.


			Namad på Galleria Skrevs 2010-05-14 Galleria är en utställning och en samling butiker som säljer konst och hantverksprodukter i centrala Kabul. Här kan man köpa tavlor, smycken, mattor, läderväskor och kläder av olika kvalitet och prisklasser. Idag var en grupp Turkmener på besök och visade framför allt namad (tovning). De gjorde jättefina mattor, bordstabletter, glasunderlägg och skor. Jag köpte en tablett och några glasunderlägg för att ta med upp till norra Afghanistan, vi kanske skulle kunna göra något liknande men med egen design där och förbättra kvaliteten ytterligare. Det ska bli jättespännande...

Stickundervisning

Skrevs 2010-05-13

Idag har jag haft besök av kvinnorna från norra Kabul för att ge dem bättre stickor och samtidigt visa dem hur man använder fem istället för två.
Jag gav dem också en egen design som vi kom överens om att de skulle göra tio stycken av. De var väldigt övertygade om att de skulle kunna göra både garn och stickade mössor av samma kvalitet som min modell så nu hoppas jag på det. När de är klara lägger jag upp bilder här.


			Afghanistan Prosperity National Shura Skrevs 2010-05-12 Idag har jag träffat handarbetskvinnor i norra Kabul där fattigdomen är mer än påtaglig. Kontakten förmedlades av Afghanistan Prosperity National Shura, en statlig organisation. Jag fick se när kvinnorna spann garn och stickade, stickorna var avkapade stålpinnar. Resultatet var imponerande med tanke på verktygen. Efter lite förhandling kom vi fram till att några av kvinnorna får komma till mig i morgon för utbildning och utkvittering av riktiga stickor som jag har haft med från Svedala. Vi avslutade med chai i shurans möteslokal. Det blir väldigt högtidligt när en kamera kommer fram, därav de allvarliga minerna.

Hönan i tuppgården

Skrevs 2010-05-07

Efter ett besök hos matthandlaren på Chicken Street tog vi en sväng genom Share Now parken.
På fredagar är många lediga och parken är full av aktivitet, allt från cricket till hönsfäktning.
Men den enda hönan utanför burarna var nog jag.
Dock gick fäktningen ganska civiliserat till, ägarna bröt matchen innan någon blev illa skadad,
och det är både jag och lill-hönorna tacksamma för!

Lunch med grabbarna

Skrevs 2010-05-05
Börjar få ordning på tillvaron med fungerande Internet, ny telefon och har börjat boka lite möten osv. Jag bor i ett compound som drivs av Svenska Afghanistankommitten centralt i Kabul. En liten grön oas med vacker trädgård.
Tog en promenad idag för att shoppa lite mat och andra nödvändigheter och hade turen att bli bjuden på lunch när jag kom tillbaka. Våra vakter hade precis dukat fram makaroner med tomatröra, en sorts chutney med majs, sallad med nana (myntaliknande blad), yoghurt, pinfärskt nan-bröd och te naturligtvis. Riktigt gott och ett trevligt avbrott från dator och telefon, samtidigt fick jag en liten språklektion i dari.


			Första bloggen... Skrevs 2010-05-01 Hej! För två år sedan kom jag hem från Afghanistan efter sju månaders tjänstgöring inom Försvarsmaktens utlandsstyrka. I bagaget hade jag en idé - att skapa arbetstillfällen för fattiga och outbildade afghaner, med fokus på kvinnor, genom att starta produktion av handgjorda ullprodukter. Vägen från idé till handling har varit lång och krokig med mycket research, planering, resor och nätverksbyggande men nu är det äntligen på riktigt! Här kommer jag att berätta vad som händer inom verksamheten och om mina upplevelser i Afghanistan.

Brand story

Operation Warm Feet

Under min tid som anställd vid Försvarsmaktens Utlandsstyrka FS14 fick jag möjligheten att göra ett eget projekt. Jag samlade in pengar i Sverige via mail för att på plats i Afghanistan köpa stövlar, sockar, mössor och vantar och dela ut till fattiga barn i byarna. När våren kom fanns fortfarande mycket pengar kvar, så i samråd med Unicef köpte jag stora tält med tillbehör och skrivmateriel.
Insamlingen inbringade totalt ca 500 tkr och resulterade i utleverans av tusentals stövlar mm och sammanlagt 28 tältskolor.

Återigen ett varmt tack till alla er som donerade till insamlingen!
Nedan följer bilder och berättelser från några av de patruller där operation Warm Feet ingick.

Första patrullen - Alborzbergen

Min första patrull med vinterstövlar gick till en by i Alborzbergen.
Vi började med ett möte utanför byn i polischefens kontor dit även byäldsten kom. De påpekade noggrant att det var första gången i byns historia en kvinna närvarade vid ett möte och byäldsten tog fram sin kamera och filmade mig.
Efter mötet tog vi en gemensam promenad till skolan för att dela ut stövlar mm.

Det var inga vackra blommor på väggplanscherna som vi hade förr…
I skolan hade man gjort en lista över barnen i de fattigaste familjerna. Deras namn ropades upp en efter en och de fick komma fram och ta emot ett par stövlar med sockar. Alla var spända och förväntansfulla samtidigt blev de som fick vänta ett tag oroliga över att inte få något. En liten pojke stod framför mig och började gråta, jag tröstade honom med lite förtur.

Skolchefen var den som ropade upp barnens namn (till höger på bilden). Jag vet inte om de övriga männen är medlemmar i byrådet eller om det är papporna till barnen. Men det var många observatörer som såg till att allt blev rättvist. Byäldsten tog även nu upp mobiltelefonen och filmade cermonin.

Flyktingläger norr om Mazar-e-Sharif

I samarbete med en Afghansk organisation gjorde vi en patrull till ett flyktingläger norr om Mazar-e-Sharif. Det var 15 grader kallt och lika många cm snö. Flyktingarna kom tillbaka från Pakistan, många utbildade men hade inga transportmöjliheter in till stan för att söka arbete. Vi hade med kol, olja, ris och stövlar mm.

Till en av familjerna plockade vi ihop rejält med filtar, stövlar och kläder. De hade haft en brand och förlorat det lilla de ägde. Familjen bestod av mamma, pappa och fem barn.

I familjens kök/vardagsrum/sovrum fanns en halmhög i ena hörnet med tre smutsiga och trasiga filtar där hela familjen sov. Temperaturen var ungefär samma som ute men man hade lyckats tända en liten eld av ris för att värma fingertopparna och för att få lite ljummet tevatten. De hade också en halv skål med ris och fem små skrumpna morötter. Inte glass o ballonger precis…

Yngsta sonen i familjen hade inga kläder på underkroppen förutom den långa bomullsskjortan. Det var första gången jag såg ett barn med apatisk blick. Men efter lite knådande på benen och på med varma kläder såg han genast lite piggare ut.

Mamman i familjen fick en varm kappa och när vi sa hej då till varandra smusslade jag till henne några dollar till matkassan. Våra blickar möttes och är ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma.

Flyktingläger i Keshendeh

På väg till ett annat flyktingläger stannade vi vid en typisk afghansk mataffär utmed vägen och köpte säckar med ris och stora dunkar med olja. Vi hade också med säckar med stövlar, mössor och vantar.

Det var många nyfikna som kom för att se vad som hände när vi anlänt till rätt plats efter mycket fix och trix. En liten pojke kom med en bok under armen och frös så han skakade. Jag satte på honom en mössa och genast kom ett litet leende. Många barn blev lite rädda för mig eftersom jag varken såg ut som kvinna eller man med klädsel och utrustning.

Även de yngre vågade sig fram trots att det var närmare 20 grader kallt. Människorna i flyktinglägret bodde i tält och platsen låg mycket isolerat men de verkade ha hyfsad tillgång till ved och de hade också ganska mycket får som de förmodligen hade fått från någon annan organisation.

Tredagarstur i Sar-e-Pul-området

Den sista patrullen med stövlar och andra värmande plagg blev en tredagarstur i området kring Sar-e-Pul. Det var fortfarande ganska råkallt. Barnen ställde sig snällt på rad för att ta emot våra gåvor.

Stövlarna som såg så små ut var ofta lite för stora för de minsta som var på plats, men det kan ju vara bra med lite utrymme att växa i. Dessutom låg det två par sockar i varje par stövlar.

En helt vanlig by på landet, gräset börjar grönska men fortfarande är träden helt kala. Det kan skilja sig mycket i temperatur på ganska korta sträckor.

En middagsutsikt man inte kan klaga på. Samtidigt fick vi uppleva ett riktigt åskväder med blixtar som lyste upp hela himlen men inget muller, det var helt tyst. Senare åkte vi några kilometer för att slå upp tälten för natten.

Sista byn och sista utlämningen av stövlar mm. Vi blev sällan otrevligt bemötta i byarna men här var alla ovanligt välkomnande och trevliga. Alla barnen tackade artigt för det de fick.

Flickorna tyckte att det var lite konstigt att sätta en mössa på huvudet men ville vara som alla andra när vi fotograferade.

Det var både lite komiskt men samtidigt rörande att se ca sextio barn stå på rad med likadana mössor på huvudet och antingen vantar eller ett par stövlar i famnen. Stövlarna räckte inte till alla så vi gav barfotabarnen i första hand så fick de andra vantar (de silverfärgade paketen).

Första tältskolan i Charbolak

I den första byn där vi byggde skoltält hade männen förberett marken och gjort den slät och fin. De arbetade fortfarande intensivt när vi kom fram.

Det började bli ganska varmt på senvåren så barnen trängdes i skuggan eftersom de hade undervisning utomhus i brist på skola.

Byns lärare hade nog lite problem med att få barnens uppmärksamhet då vi byggde skoltältet ganska nära. De tyckte att det var mer spännande att titta på tältbyggandet. Männen i byn tyckte i början att det var konstigt att ha en kvinna som arbetsledare men gillade snart läget och vi jobbade på sida vid sida.

När tältet var klart, mattorna på plats och vi hade delat ut skrivmateriel till alla barnen hade vi en högtidlig invigning. En pojke reste sig upp och sjöng den afghanska nationalsången och inte ett öga var torrt.

Det var väldigt kul att se barnen som helt naturligt satte sig på plats, blandat pojkar och flickor. Efter invigningen gick alla ut från tältet och vi satte upp skylten där det står: ”Det här är en skola skänkt av det svenska folket via PRT MeS”.